anelind

Den lilla Apan är skadad.  :(

I måndags när jag kom hem på lunch haltade hon när hon mötte mig i dörren. Eftersom jag hade en tid att passa och hade lite bråttom så skickade jag bara ett sms till Hanna att Wira hade problem med dom dåliga höfterna (som hon får om hon t.ex. varit ute och busat med Nilla för länge) och att hon behövde sitt Back-On-Track-täcke på.

När Hanna sen kom hem så hade Piraten rejält ont - och det onda satt inte i höften som jag trodde utan i ena frambenet.

Så det var bara att packa in henne i bilen och åka för att röntga.

Som tur var så hittades inga fel på skelettet. Wira har benpålagringar i ena armbågen (men inte i det haltande benet) och tydligen kan det lossna benbitar när dom har Artros - och det kunde ju ha blivit så illa.

En annan sak som jag kände mig väldigt stressad över medan dom var borta, var skelettcancer. Jag har åkt med en haltande hund till veterinär och det upptäcktes på röntgen att det var cancer... och vi fick ta ett snabbt beslut att inte låta henne vakna upp ur narkosen. Det var INTE ett trevligt beslut att ta, och jag vill inte vara med om det en gång till....

Men nu är det som sagt inget fel på skelettet, utan vet. trodde att det nåt med nån muskel. (Wira hade så ont så det hade varit svårt att klämma och känna så mycket)

Den lilla Skräpern håller full koll på alla som går förbi på gångbanan. Vi har fönster åt två  håll, med soffa nedanför båda - och däremellan kastar hon sig för att hinna se ev. hundar som går förbi - och kastar sig tillbaka när dom är för långsamma att hinna till utkiksplats nr. 2....

Hon har missat soffan ibland och fallit ner på golvet - hon har också haft sån fart att framtassarna inte stannat på soffryggen utan glidit över och ner mellan soffan och elementet under fönsterbrädan. Så det är mycket möjligt att hon gjort antingen eller, men med lite mer otur så att hon slagit i benet ordentligt.

Nu har hon ätit smärtstillande/antiinflammatoriskt i 3 dgr och nu kan hon stödja på tassen igen, även om hon går väldigt försiktigt i trappan (första dagen idag som inte Hanna burit henne upp och ner) och det går ganska  långsamt när hon går vanligt också...

Men - ett tecken på att hon håller på att piggna på sig....

I morse efter att vi varit ut på en kort morgonpromenad så satte hon sig vid dörren och  drog igång - "voff... voff... voff..." låter det med korta mellanrum. Vilket hon vet retar gallfeber på mig. Hon har varit ute och gjort det hon ska, men hon vill gå ut för att nosa lite mer... Och varje gång går vi ut med henne, för hon kan ju behöva pinka lite mer....

Så vi håller oss mest i stillhet. Vi känner alla dessutom fortfarande av förkylningen och har inget emot att lata oss lite extra i soffan...  =)