anelind

Svar till Strega som undrade om renarna:

Vintertid så körs dom ner från fjällvärlden... och då har vi dom längs våra bilvägar, slickandes på saltet som strös ut för halkan. Ibland flyttar dom på sig, ibland inte. Men ett effektivt knep ska tydligen vara att sticka ut huvudet genom bilrutan och skälla som en hund. ;)

Just dom här renarna från förra veckan fanns på museéts område (Gammlia) under samiska veckan. Men även dom som går omkring i våra skogar och längs våra vägar under vinterhalvåret är så vana vid människor, att stannar man bilen så kan man gå ut och prata med dom.

Hittade lite nostalgibilder i datorn

Här är Nilla 8-9 månader. Hon älskade att fotas, när Hanna tog fram kameran sprang hon så fort hon kunde till rummet där dom gjort i ordning sin "studio".

Annat är det nu, hon tycker det är superjobbigt när vi tar fram kameran.

Nån av dom första veckorna hos oss. Hon låg i kartongen från dvdspelaren.

Här är hon inte liten längre, bilden är bara några år - men hon är med sina älskade får. Hästar och kossor går också bra, dom pussar hon också gärna på.

Och så lilla apan - hur söt som helst. Och tassarna är stora och mysiga idag också.

Med den lilla "youghurtfläcken" på hakan.

Så här intresserad (not) är man av fotboll när man är liten. Det var en hög slänt ner till fotbollsplanen. Vi föräldrar satt högst upp. Och Wira somnade i slänten - med huvudet neråt.

Och Erika lite sur på henne efteråt, att hon inte "sett" på matchen - det gjorde minsann Nilla. ;)

Och så dom finaste tjejerna. 3 år och 5 år gamla.

Det var tider det, då var mamma det bästa som fanns och dom trodde på allt jag sa. ;)

Idag kan dom mer om det mesta än vad man gör själv, så man kan inte ens låtsas kunna svaret på frågor.