Det snöar, och det snöar, och det snöar......

Det känns som om det snöat oavbrutet i flera veckor, men det stämmer ju inte. Vi hade några svinkalla dagar ett tag också - fast då snöade det också.

Men Wira tycker det är kul. Hon kör ner nosen i snön och plogar sig fram... ;)

Även Nilla tycker det är kul - en stund, tills hon kommer på att hon fryser. ;)

Igår var vi på barndop igen.

Den här gången var det lille Seth Ansgar som skulle döpas. Systerysters barnbarn nr 3.

Han har mycket hår, och hade kämpat hela morgonen med att få till frisyren...

Så gissa om han blev arg när prästen blötte upp hans hår och förstörde den... ;)

Systerysters barnbarn nr 1 - Linus. 

Han var jättetrött, men kämpade för att hålla sig vaken under hela dopet i kyrkan, men sen somnade han i vagnen och sov gott - och missade allt go-fika. =)

Systerysters barnbarn nr 2 - Ville.

Han tänkte till - och gjorde tvärtom. Sov under dopet och vaknade lagom till fikat istället... ;)

Alla killarna, födda inom ett halvår, bor i samma lilla by. Gissa om dom kommer att hitta på mycket bus tillsammans under uppväxten... ;)

Och driva sin mormor till vansinne....   ;)

Nu är det mörkt och trist... när man kommer hem på vardagkvällarna är det kolsvart, och promenaderna måste hållas efter gångbanor/vägar eftersom det är för mörkt på skogsvägarna.

En kväll den här veckan gick vi genom en park och oj vad Wira blev rädd först... innan hon upptäckte att det bara var låtsaskossor som stod i parken...  ;)

Fast när man ser på bilden så är det nog wira man ska vara rädd för.....

Nilla är pirig, som beror på skendräktighet - hon blir värre och värre för varje gång. Nu vill hon helst bara äta och bädda om med filtar och kuddar (= valpar). Och blir promenaderna för långa så försöker hon vända hemåt... Den lilla stackaren. ;)

Annars går vi väl som mest och väntar på julen. ;)
Jag gillar julen, och till veckan ska allt pynt fram, även jultomtar och granen.... =)

Fördelen när WIra bär runt på en sån här "pinne" under större delen av promenaden är att hon inte bryr sig om att skälla på mötande hundar...

Nackdelen är att det gör rejält ont när hon svänger runt och slår i den i mina ben.... ;)

Lite uppdatering från sjukstugan…

Inte hjälpte det med schamponeringen på Nillas utslag inte… Så duschande varje dag, det gjorde hon helt i onödan. ;)

 Nyduschad

På återbesöket fick hon istället antibiotika – som hjälper till viss del, men det har inte blivit helt bra, så hon har fått en kur till.

Och enligt alla prover som togs då så visar det inte på nån av alla olika hudsjukdomar som testades (det är Hanna som har klippkortet hos vet. och hon har sagt allt som kollades, men tyvärr är mitt minne inte det bästa…)

Kontentan av det hela blev i alla fall allergi. Det kan vara nåt hon äter, men det kan också vara kvalsterallergi.

Och det ska vi kolla nu. Vi börjar med kvalster-”testet”. En medicin hon ska äta i 4 veckor, med början idag. Jag hoppas nästan att det är det, vi kommer väl att bli ruinerade på medicinen som hon i så fall måste äta resten av livet, den är rätt dyr.. men alternativet matallergi – det känns lite tungt.

Då är testet först i 8 veckor – då hon äter ett specialfoder. Och under dom här veckorna får hon inte äta något annat alls. Hur det ska gå vete sjutton. Hon som städar golvet om nåt fallit ner, hon lyckas hitta igen torrkulorna som Wira fyller i munnen och sen spottar ut på olika ställen i huset (och puttar ut ur skålen) och vi är alla (läs husse) alldels för givmilda när hon står bredvid med bedjande ögon.

Här är en av dagarna hon varit med mig på jobbet – hon kommer ihåg att min arbetskamrat – som sitter på andra sidan bordet – delade med sig av salladen sist hon var där… ;)

Så förra helgen var det Wiras tur igen.

Natt mot torsdag och natt mot fredag skulle hon ut på natten – vi borde ha reagerat redan då, hon som aldrig går ut mellan sista kvällsprommisen och morgonprommisen. Och på att hon pinkade 3ggr varje gång vi gick ut, hon som bara sätter sig en gång. Men sticka huvudet i sanden – det var vi bra på…

Lördag eftermiddag/kväll upptäcker Hanna bloddroppar på sitt golv – och båda hundarna löpte i september, så det kunde det inte vara. Utan det var ju Wira som blödde. Efter flera påringningar och telefonsvarlämnande så svarar dom till slut på veterinärjouren. Dom hade fullt upp med att operera en stackars jakthund som kommit ivägen för en kula, och eftersom Wiras allmäntillstånd ändå var bra, så skulle vi vänta till morgonen – även om dom misstänkte livmoderinflammation.

Så söndagmorgon var vi där halv9.

Först skulle en kanyl sättas i benet, dels för blodprover, men också för att det skulle vara förberett inför en ev operation. Men den lilla Apan var så uttorkad (fast hon druckit mer än vanligt senaste dygnet innan) att blodådrorna hade knorrat ihop sig och först på 3:e försöket lyckades veterinären få dit kanylen. Men blodet rann ju ändå, om än segt, så alla, Wira, vet., Hanna och jag, såg ut som om vi stått vid slaktbänken…

Sjuk liten skräper - som fått rosa bandage med hjärtan på

Röntgen visade ingen inflammation, inte blodproverna heller. Men urinprovet kryllade av bakterier – vet såg dom rent i mikroskåpet – vilket tydligen inte hörde till vanligheterna.

Så efter 4½ timme, massa blod, 3 urinprov, röntgen, antiinflammatoriskt och antibiotika fördelat på 2 olika sprutor och nästan 2 påsar dropp senare så fick vi åka hem med trolig diagnos UVI – med uppmaning att hålla koll på henne så att hon inte blev sämre, och hade livmoderinflammation i alla fall, även om det inte syntes på prover och röntgen.

Droppet piggnade på snabbt. Jag åkte iväg in till samhället och köpte lite lunch till oss, och när jag kom tillbaka efter kanske 20 minuter - en halvitmme, så märktes stor skillnad på henne.

Idag har hon varit på återbesök och lämnat nytt prov. Och inga bakterier på stickan i alla fall – så håller vi tummarna även odlingen säger ”frisk”…

Just nu är vi, och särskilt Hanna som haft huvudansvaret, så himla less på allt vad sjukdomar, veterinärer och mediciner heter…

Det blir lite lugnare med aktiviteter och promenader nu när dom varit sjuka, men lite har det blivit i alla fall.

Wira hängde med Hanna och hennes kompisar till stugan en helg, där dom bl.a myste i grillstugan på kvällen.

Och då passade Nilla på att äta gott hemmavid. Smaskiga ben som hon fick ha utan att Wira kom och snodde dom.

Mellan sjukperioderna fick Wira åka till Kulla-skogen där hon kan vara lös. Hon har fått ett fint halsband av Hanna som blinkar i rött så att hon syns när det är mörkt ute.

Hon var så söt. När hon är lös brukar nån av oss gömma sig och så får hon leta. Och där är hon klockren, hon hittar oss direkt.

Men så testade vi en ny grej. Hanna ställde sig tätt bakom mig när Wira vände ryggen till – och så beordrade jag "sök" – precis som när man gömmer sig i skogen… Och hon letade, och letade. Och Hanna ”pep” för att visa var hon ”gömt” sig, och Wira sprang förbi flera gånger – men upptäckte inte Hanna.

Stackarn, vad vi skrattade åt henne… =)

Sen gömde Hanna sig "som vanligt" ett par gånger innan hon "gömde" sig bakom mig - och Wira gick på det igen... Hon är inte den klokaste Skräpern vi har... ;)

Snö har vi fått i omgångar också. Inte mycket, bara ett tunt täcke – precis lagom för att en liten Prick ska tycka att det är mysigt.

Och givetvis latar vi oss också - så mycket vi bara hinner...

=)

Så blev Wira bra i tassen igen - lagom tills Nilla får hudproblem... Det byter bara av.

Nilla har av och till haft lite problem med utslag, så när hon nu fick det igen så skyllde vi på löpet, att det var därför. Men när det inte blev bättre så tog Hanna med sig henne till veterinären, som säger att det förmodligen är nån typ av allergiutslag som hon har. Hon kliar inte direkt, men slickar, slickar, slickar - tills det blir sår.

 

 Så första åtgärd blev den förhatliga tratten...

Nu är inte tratt ett alternativ för Nilla, hon blir som paralyserad när man tar den på henne, hon fryser i steget och kan inte röra sig, och så vill man ju inte lämna henne. Som tur var har Hanna mycket hemmastudier ett tag framöver, men igår blev det några timmar hos mig på jobbet.

Inte heller det roligaste, men bättre än tratten...

Även idag fick hon vara hos mig en kort stund, lagom över min lunch. Det var bättre tyckte hon, när vi stannade här och åt tillsammans med mina arbetskamrater. 

Mycket gott fanns på bänken, och alla delade med sig av ost och bröd. ;)

Men bäst av allt var nog att få dela ost och kycklingsalladen med en av dom... Ost och kyckling är bland det bästa Nilla vet. Och fast hon är en riktig fegis som inte gärna är med okända så stod hon nära, nära hela tiden medan han åt - och blev bortskämd med massor av smakbitar.

Och förutom tratten så fick vi ett specialschampo som hon ska duschas med varje dag nu några dagar, sen varannan dag. Nilla gillar INTE att duscha....

Kallt blir det också. Vi satt och såg på tv igårkväll när Hanna upptäcker att hela soffan skakar... så det var bara att bädda om henne med dubbla filter, och hon slutade inte frysa förrän yllefilten hamnade över huvudet...

Om 10 dgr ska hon tillbaka till veterinären - och då hoppas vi att det ska ha blivit bättre...

Den lilla Apan är skadad.  :(

I måndags när jag kom hem på lunch haltade hon när hon mötte mig i dörren. Eftersom jag hade en tid att passa och hade lite bråttom så skickade jag bara ett sms till Hanna att Wira hade problem med dom dåliga höfterna (som hon får om hon t.ex. varit ute och busat med Nilla för länge) och att hon behövde sitt Back-On-Track-täcke på.

När Hanna sen kom hem så hade Piraten rejält ont - och det onda satt inte i höften som jag trodde utan i ena frambenet.

Så det var bara att packa in henne i bilen och åka för att röntga.

Som tur var så hittades inga fel på skelettet. Wira har benpålagringar i ena armbågen (men inte i det haltande benet) och tydligen kan det lossna benbitar när dom har Artros - och det kunde ju ha blivit så illa.

En annan sak som jag kände mig väldigt stressad över medan dom var borta, var skelettcancer. Jag har åkt med en haltande hund till veterinär och det upptäcktes på röntgen att det var cancer... och vi fick ta ett snabbt beslut att inte låta henne vakna upp ur narkosen. Det var INTE ett trevligt beslut att ta, och jag vill inte vara med om det en gång till....

Men nu är det som sagt inget fel på skelettet, utan vet. trodde att det nåt med nån muskel. (Wira hade så ont så det hade varit svårt att klämma och känna så mycket)

Den lilla Skräpern håller full koll på alla som går förbi på gångbanan. Vi har fönster åt två  håll, med soffa nedanför båda - och däremellan kastar hon sig för att hinna se ev. hundar som går förbi - och kastar sig tillbaka när dom är för långsamma att hinna till utkiksplats nr. 2....

Hon har missat soffan ibland och fallit ner på golvet - hon har också haft sån fart att framtassarna inte stannat på soffryggen utan glidit över och ner mellan soffan och elementet under fönsterbrädan. Så det är mycket möjligt att hon gjort antingen eller, men med lite mer otur så att hon slagit i benet ordentligt.

Nu har hon ätit smärtstillande/antiinflammatoriskt i 3 dgr och nu kan hon stödja på tassen igen, även om hon går väldigt försiktigt i trappan (första dagen idag som inte Hanna burit henne upp och ner) och det går ganska  långsamt när hon går vanligt också...

Men - ett tecken på att hon håller på att piggna på sig....

I morse efter att vi varit ut på en kort morgonpromenad så satte hon sig vid dörren och  drog igång - "voff... voff... voff..." låter det med korta mellanrum. Vilket hon vet retar gallfeber på mig. Hon har varit ute och gjort det hon ska, men hon vill gå ut för att nosa lite mer... Och varje gång går vi ut med henne, för hon kan ju behöva pinka lite mer....

Så vi håller oss mest i stillhet. Vi känner alla dessutom fortfarande av förkylningen och har inget emot att lata oss lite extra i soffan...  =)

I söndags var vi på Villes dop. 

 Det här är Linus, Villes kusin som är född i februari.

 Och här är huvudpersonen för dagen. Ville, född i april.

Sen har systeryster precis fått sig ett 3:e barnbarn. Lille Seth som var en vecka på dagen i söndags. Tyvärr har jag ingen bild på honom - men han är lika söt och go' som sina två kusiner.  =)

Sen har jag ju inte bombarderat med bilder från Medeltidsveckan än... så här kommer en bunt. Några har jag mobilbloggat redan och några finns också på instagram - men här kommer dom igen....

 Efter att vi installerat oss på vårt jättefina hotellrum med balkong så tar vi en runda på medeltidsmarknaden. Varje år brukar vi köpa kakor till eftermiddagskaffet i ett av marknadsstånden. Gissa vad vi ser direkt när vi kliver ut genom grindarna på hotellets baksida? Jo, "vårt" kakstånd.  =)

Kan man bo mer perfekt?

Sen tar vi en sväng till Stora Torget för att äta middag - och fundera på hur det här fungerar... 

Men innan maten var uppäten så hade vi klurat ut hur dom gör.  ;)

På kvällen gick vi till strandpromenaden för invigningen av Medeltidsveckan. Tidsenligt klädda - of course!

Två läckra bilder som jag fotade med hdr-appen i mobilen - barnen som leker vid vattnet ser nästan tecknade ut.

Dag 2 började vi med en promenad i Visby innerstad - och lite shopping i butikerna på Adelsgatan.

Sen gick vi till S:t Karins ruin och såg på föreställningen "Sägnen om Jungfrun". 

En annorlunda tolkning om jungfrun som sägs ha förrått Gutarna till Danernas kung. 

Mycket bra och mycket gripande. Otroligt duktiga skådespelare, särskilt den lilla tjejen som spelade Jungfruns 6-åriga lillasyster.

Sen blev det eftermiddagsfika på balkongen.  =)

Innan vi gick till S:t Clemens ruin och såg på föreställningen "S:t Göran och Draken". 

Också en lite annorlunda version med Mirakelgrodan som hjälpte S:t Göran att slåss mot draken (som var vegetarian och tyckte om tavlor med små söta kattungar på) Faktiskt väldigt rolig...

Dag 3 hyrde vi en bil och åkte först till Lojsta hed, men inga russ såg vi till. 

Sen åkte vi vidare söderut och hamnade i Bottarve där vi åt lunch och klappade gårdsdjuren.

Och ett sista stopp vid Gotlands sydspets för att titta till Hoburg-gubben - innan vi vände tillbaka till Visby.

Den här kvällen hade vi tänkt gå till S:t Lars ruin och titta på "Alice i underlandet", men tyvärr klarade min nacke inte av blåsten hos "gubben", så jag blev liggandes - och tur var väl kanske det, för på kvällen blåste det upp rejält och det kom världens störtskur. Så vi tände lite ljus, såg på film och åt massa gott istället.

Så kom då sista dagen då det var dags att flyga hem igen. Vi tog en sista promenad genom medeltidsmarknaden innan taxin skulle komma och hämta upp oss...

Och såg att det hade nog blåst rätt bra kvällen innan eftersom pigornas badbaljor blåst på sniskan.

Här får man alltså köpa sig ett bad. Och vill man bli skrubbad på ryggen kostar det extra. 

5 penningar för att blir skrubbad av en gammal piga - och 10 penningar av en ung piga....

Vi hade, som vanligt, härliga dagar i medeltiden - och laddar redan för nästa år!!!

Lite lek med bilder...

Idag är vi på roadtrip. Först åkte vi till Lojsta Hed och Russpark, men inte ett enda litet gotlandsruss hittade vi igen. Vi åkte vidare, stannade till i Bottarve (tror jag det hette) och åt lunch och klappade grisar och får. Sen åkte vi till Hoburgen och tittade på lite raukar. Nu ska vi åka vidare tillbaka på Visby via Sandhamn onh Klintehamn.